Barnen Minns Gunilla
Ord från Gunilla Wennbergs barn, 2016:
"Nu står vi här, 30 år efter att mammas första bygdespel hade urpremiär på Ängsholn.
Mamma engagerade halva bygden för att få till
spelplatsen och vi barn fick hjälpa till med lite av varje. Första gången mamma
skulle visa oss spelplatsen, vilken bestod av stor, tung och tät skog, förstod
vi inte alls vad hon såg. Hon visualiserade byggnaderna i sitt huvud, hon såg
brunnen och vilka träd som skulle finnas kvar och vilka som skulle bort. Vi
stod där som frågetecken och såg inget annat än just en stor skog.
Lars och hans kompisgäng blev satta i att röja
och varenda ledig människa engagerades i att bygga spelplatsen. Alla som
Gunilla ”ramlade över” blev involverade i teatern. Hon lyckades till och med få
sin egen tandläkare engagerad till scenen.
Mamma var drivande, energisk, entusiastisk och
målmedveten. Sagorna var vackra, mystiska och ibland otäcka.
Tappandet på skrivmaskinen, främst på nattetid,
är ett ljud som vi alla kommer ihåg. Ibland blev ljudet så störande att man
kommenterade detta. En gång, mitt i manusskrivandet av ”Där Älvarna Samman
Flyta” fick mamma nog när vi tyckte att hon tappat klart för kvällen. Hon
kastade iväg skrivmaskinen nerför trappen så den gick i tusen bitar Men,
morgonen efter hördes tappandet igen för då hade mor köpt en ny maskin. Tur var
väl det, annars hade det inte blivit några spel här på Ängsholn.
Mamma var en varm människa. Kaffefläckar på varenda
klädesplagg och med cigaretten i mungipan dygnet runt. Hon hade många vänner
omkring sig, ja, hemmet var mer som ett Öppet Hus där ungdomar blandades med
äldre människor och barnen fick vara med i diskussionerna. Alla kände sig
välkomna. Den självkänsla och det självförtroende hon gett så många genom åren
är enormt.
Gunilla körde sitt spår, hon var skarp när det
behövdes och mjuk när det krävdes. Kärleksfull med stort hjärta. Hon älskade
teatern, hon älskade Ängsholn och hon älskade oss. Det kändes helt naturligt
att hålla hennes begravning här på Ängsholn och låta spelplatsen bli en
minnesplats för henne.
Det känns fint och vi är stolta att bygdespelen spelas fortfarande och Hanna gör ett jättejobb med rollen regissör. Vi vet hur många timmar som krävs för att axla den rollen. Alla timmar och alla tankat. Vi kommer gärna till Ängsholn varje sommar för att njuta av teatern."
Text av Gunilla Wennbergs barn; Lars Petterson, Maria Wennberg, HG Engelwenn, och Karin Petterson Wennberg