Tid att skörda

Låt oss sluta arvet efter soldat Slägt, följ med oss tillbaka när vi ger röst åt Grånsdramats viskningar.

1700-talet var en underlig tid då nya strömmar blandades med gamla ideal. Denna upplysningstid var fylld med skrock och motsägelsefulla företeelser. Det var heller ej ovanligt att åldersskillnaden mellan makar kunde vara mycket stor, ofta var det kvinnan som var den äldsta.

Familjerna kunde vara överhopade med barn samtidigt som det ej heller var ovanligt med enbart ett eller två barn. Detta beroende på alla olika sjukdomar som härjade svårt bland de små. Det kunde hända att en familj miste alla sina barn under någon epidemi. Som dödsorsak för barn som dog under det första levnadsåret, kan man i kyrkans dödbok ofta se sjukdomar som rödsot, bröstsjuka, difteri och okänd barnsjukdom.

De gamla hade ofta dödsorsaker som bland annat håll och styng, ålderdomsbräcklighet, slaganfall samt andtäppa. Sammanhållningen i familjen eller bygemenskapen var naturligtvis till viss del ett överlevnadstvång. Men det gav bondesamhället en sammansvetsning och trygghet som stabil grund. Det gav också tillfällen till förnöjelse. Dåtidens människor måste roa sig själva, därför blev Gagnefs tillfällighetsskald en eftersökt person. Tyvärr bestod inte nöjena enbart av berättelser, sång och dans.

Avrättningarna var ett folknöje och ”åskådarna” kom tidigt för att få en bra plats. Väntetiden ägnades åt mat och dryck, vilket gjorde att stämningen blev makaber då dryckerna ofta bestod av öl och brännvin.

Detta är vad Tid Att Skörda handlar om. Det är en fristående fortsättning till spelet Där Älvarna Samman Flyta. Det är historien om Kierstin Persdotters och Per Perssons Slägts efterlevande fram till mitten av 1800-talet. Tid att skörda är en berättelse om livet i Gråns, Gagnef. Det berör kärlek, sorg, hustrumisshandel, psykisk ohälsa, samlivsfrågor, utanförskap och livsglädje.