Där Älvarna Samman Flyta
Mycket var bra på den gamla goda tiden, men mycket var fult och dåligt också, precis som idag.
1700-talet var en underlig blandning av
strömmar. Detta skrockfulla tidevarv kallades upplysningstiden. Det kom många
nya upptäcker och idéer som blandades med fast rotade inställningar och ideal. Samtidigt
som nya livsåskådningar flöt fram över världen höll somliga hårt på kyrkans
bud. Vissa strömningar arbetade hårt för att inget gammalt skulle få ändras.
På 1700-talet var det förbud mot tortyr
samtidigt som husaga, prygel av fattighushjon, och spöstraff var tillåtet. Det
var även religionsfrihet men stränga straff för den som bröt mot kyrkans lagar.
I städerna fanns det horhus men det var krav på äktenskapets välsignelse före
samlag. Det var dödsstraff på mord, men man kunde ge oönskade barn till
änglamakerskor som genom vanvård gjorde barnen till ”änglar”.
Där Älvarna Samman Flyta är ett skådespel om
1700-talets Gagnef och de människor som levde då. Det bygger på historiska data
som är hämtade från reseskildringar, hörsägner, kyrkböcker, dödböcker samt
förhörsprotokollet med Kierstin Persdotter.
Kierstin var den sista kvinnan i Gagnef som
halshöggs och brändes på bål. Detta skedde 1786 vid Gagnefs avrättningsplats.
Denna bestraffning fick hon för att hon mördat sin svärfar med arsenik. Soldat
Per Persson Slägt, Kierstins svärfar, misshandlade barn och kvinnor på gården i
Gråns i Gagnef. Han förgrep sig på sina döttrar. För att göra livet drägligt
för sina barn och för att förhindra att han skulle förgripa sig på dem, tog
Kierstin beslutet om att ta honom av daga.
Den historia vi visar i Där Älvarna Samman
Flyta är Kierstins liv, från glädje och kärlek till hopplöshet och förtvivlan.
En vacker kärlekshistoria spirar i Grånsgården när en dag ett tattarfölje drar
förbi. Vi har tillsammans försökt att följa historien så långt det har gått och
realistiskt och utan förskönande vill vi visa den verklighet som rådde. Somliga
händelser kan tyckas råa, med de är nödvändiga om man inte vill ge en förljugen
bild av ”den gamla goda tiden”. Vi vill också visa att många av dessa företeelser
finns kvar även i vår tid, fast de stundom bytt namn och ibland fått några
lager fernissa över sig. Men lika lite som vi har romantiserat 1700-talet, lika
lite har vi tagit bort glädjen och tryggheten i den tidens hopsvetsade
sammanhållning. Den fast förankrade gudstron, som gav människorna en fast
grund, finns också med.
Vi hoppas att detta skådespel ska ge åskådaren
både glädje, underhållning, eftertanke och även oroa en smula.